Mina föräldrar

Vart ska man börja, detta är nog den delen som blir värst svårast att skriva om.

Min kära mamma har hjälpt och stöttat mig igenom hela mitt liv och jag är henne evigt tacksam på många sätt. Hon var en sådan mamma som inte satte större gränser för gränserna var redan osynligt satta och man visste att man var riktigt illa ute ifall man gick över gränsen. Med en enda blick. Vilken mamma! Men vi hade en stor frihet, jag och mina två bröder, bara vi inte gjorde något dumt =).

Idag står jag mamma väldigt nära, och pratar om det som behöver pratas om. Dock kan hon fortfarande idag sätta ner foten när det behövs. Men nu är vi vuxna och gör som vi vill, det vet hon också. Av mamma har jag fått många drag som jag uppskattar väldigt mycket men även mindre bra drag som jag hade velat klara mig utan. Till exempel har hon gett mig förmågan att älska böcker. Jag har stor empati och har dösvårt att bestämma mig kring saker ting (det är iofs ännu värre för mig än för mamma för kära jag är född i vågens tecken, vågar väger för och nackdelar med allt! - i alla fall jag).

Min kära pappa och mamma skilde sig när jag var 12 och skulle fylla 13. Idag står jag inte min pappa speciellt nära, omständigheterna har hela tiden varit emot oss de senaste åren och jag hoppas på att någon dag att vårt förhållande ska bli bättre. Men som det ser ut nu får vi se vad som händer.

Den pappa jag minns är en pappa som var lite tokig, en pappa som brydde sig och en pappa som jag alltid åkte skidor med på våra skidsemestrar. En pappa som ofta inte var hemma, en pappa som man saknade men blev överlycklig när han kom hem med presenter. En låt som passar utmärkt till hur jag känner är "Cats and the cradle".

Men en sak är säker både mamma och pappa har gjort att jag är den jag är idag, och för det är jag evigt tacksam och mamma och pappa e bäst! Eller som barnen på jobbet bråkar om:

"Min mamma!" (barn 1)

"Nä min mamma! (barn 2)
"Min pappa" (barn 3)
"nä min pappa!" (barn 4)