Dagen D..

Jag tänkte att ni kanske ville veta hur det gick till när lille Melvin fick för sig att komma ut...innan jag berättar lite kort om tiden hemma med hemsjukvård.

Lördagen den 22 Oktober hade jag lite sammandragningar på CTG kurvan på morgonen. Sammandragningar som jag själv inte kände och tyckte att det var väl ingenting...och fick permis under dagen som jag brukar få på lördagar. När jag vilade hemma kände jag lite molande värk i magen men tänkte att det var så diffust så det var nog ingenting. När jag och Alex kom tillbaka till sjukhuset kördes en till CTG kurva, den visade fler sammandragningar så de sa till mig att säga till om jag kände fler - nattbarnmorskan sa "att nu får du ta å säga till om du känner dom så du inte överraskar oss med att föda här - fast skulle det hända så går det ju det med!" hahah klart jag skulle säga till!

Söndagen den 23 Oktober visade även morgonens CTG kurva på morgonen sammandragningar så på ronden bestämdes det att jag skulle stanna på sjukhuset och fick ingen permis - jag skulle ta det lugnt! Trodde väl inte att jag gjorde det där hemma...

Måndagen den 24 Oktober minns jag inte om jag hade lite sammandragningar men det hade jag säkert, fortfarande så kändes de inte i alla fall. Läkaren S.H trodde jag hade levt lajban under helgen å sa till mig att ta det lugnt. Haha - som om jag inte hade gjort det...
Under dagen ringde jag min riktiga bm på mvc å berätta att jag hade fått tid till planerat snitt den 1 nov så att hon visste det + att berätta att jag fortf var gravid (men inte så länge till....)
Maria och Yrsa kom på besök efter att devarit på ikea å handlat, de var så snälla och handla grejor till lille Melvin som jag ville ha - eftersom jag inte skulle kunna komma dit innan förlossningen...
På kvällen rörde sig lilla pyret i magen väldigt mycket - bm trodde han försökte vända sig.

Tisdagen den 25 oktober
När jag och J hade gått och lagt oss och låg och prata där runt 00.00 natten till tis, kände jag av lite sammandragningar - efter att ha klockat dem insåg jag att de kom var 4-5 min....hrm?
Vid 00.30 när vi släckt lamporna insåg jag att jag får ringa på bm så hon fick reda på det. BM trodde sd berodde på hur livlig lille killen varit tidigare på kvällen och att jag skulle avvakta och se i 45min-1tim.
01.30 höll sig sd fortfarande i och hade börjat kännas rätt mycket i ryggen, bm satte igång ctg på mig och tokometern visa på sd, stora bergstoppar visades på skärmen! De kändes obehagliga men gick ändå att överleva. Bestämde mig för att ringa Alex så han visste och var förberedd.
02.00 blev jag bortkopplad från ctg:n och bm skulle visa kurvan för läkaren H som skulle bestämma vad som skulle ske. Jag ringde Alex och berätta, bestämde att jag inte skulle ringa mer än om det blev något riktigt bestämt kring snitt.
02.15 bestämde läkaren H att de skulle försöka stoppa sd med bricanylspruta, så den fick jag. Skulle ta en stund innan den verka å sedan fick vi se...Blev helt skakig av den men den hjälpte ganska bra, sd kom mer oregelbundet men gjorde mer ont nu än innan.
03.30 börja sd komma tätare igen och gjorde mer ont. Bm sa att det var för tidigt med en till spruta å fråga om jag kunde tänka mig duscha varmt. Absolut! Allt för att slippa ha ont....För att inte störa stackars J i hennes sömn, gick vi till en annan sal som var tom så jag kunde duscha där. Fick även två alvedon (som om de skulle hjälpa?). Det var väldigt skönt att duscha, även fast det gjorde ont blev det mer att det gick att genomlida.
04.45 Kom jag tillbaka till rummet, försökte vila
05.00 Fick ny spruta, den hjälpte ganska bra - kunde vila lite mellan sd som kom mer var 7 min istället för var 3-4 min.
06.00 Satte sd igång ordentligt igen
06.30 Tyckte jag det var skitjobbigt och kände att jag inte orkade mer...morgonpasset kom och satte ny ctg kurva. Jag smsade Alex att läget var typ samma som natten. Han skulle komma inom "innan jobb".
08.00 Alex kommer och inser att han inte alls ska jobba idag, jag har ONT, de testar med en ny spruta som inte fungerar alls.
09.00 Vi väntar på läkaren, nål sätts i handen, crp tas - ingen infektion, bm försöker med smärtstillande och lugnande akupunktur som inte fungera så bra för min del...Alex fick däremot uppgift att massera ryggen och emellanåt massera benet. Jag kunde liksom bara ligga på ena sidan vilket gjorde att benet tog stryk. Ryggläge gick inte alls, andra sidan eller sittandes blev ctg:n konstig.
09.30 kommer en annan läkare (ej ordinarie) och undersöker. Öppen två cm, hon mena att det blir snitt men att ord läkare S.H får ta beslutet. Under tiden vi väntar på honom sätts kateter (trodde innan att det skulle vara hemskt och oroa mig för den men nu brydde jag mig inte alls)
10.00 kom läkaren S.H och bestämde snitt, fick under tiden ny bricanylspruta (som inte fungera) och jag struntar i att det inte funkar att sitta upp - gör det i alla fall om jag inte ska få panik av hur ont det gör
10.05 kom narkosläkaren och prata.
10.25 packa Alex in alla saker i skåpet och letar efter kameran!
10.30 Kördes jag upp till OP, hade nu riktigt j-vla ont och var rädd för det kändes ett hårt tryck neråt. Fick flytta mig från sängen till OP bordet, sedan var det mycket som skulle fixas innan de utförde snittet. Under tiden fick jag lustgas först på 50% sedan tyckte narkosläkaren att jag hade lite väl roligt med den å sänkte till 30%...taskigt nog =). Till slut lades spinalbedövningen och jag kunde efter en pyttestund därefter andas ut - smärtan var borta! Med Alex bredvid mig utfördes de sista förberedelserna innan OP börja. Oroa mig inte alls för snittet, var helt utmattad av alla värkar och kände mig trygg med Alex bredvid och att jag visste att det var bra personal och att söta rara bm H.S var där, neo teamet var redo. Narkosläkaren var jätteduktig samt narkossköterskan som var vid mitt huvud så det var inga bekymmer.
När de börja gick ett par långa minutrar då det kändes att de drog och slet i en innan jag hörde "här är rumpan" och sedan ett litet babyskrik/gnäll. Bm H.S kom och visa upp honom för oss och Alex följde med henne till "barnbordet" och jag fick följa lillen på en tv-skärm.
De fortsatte hålla på med mig, men nu brydde jag mig bara om lille Melvin på skärrmen. Efter en tid - skulle de åka ner med honom, Alex med såklart, och under tiden låg jag kvar på OP bordet och skaka. Antagligen var det för att spänningarna hade släppt men de la varma lakan över mig och värmefläkt som hjälpte ganska bra.
Efter OP kördes jag till uppvaket där jag fick vila ett antal timmar innan jag blev nerrullad av bb personalen till neonatal för att titta på min son!
På neonatal fick jag även hålla honom - och resten har jag berättat...

Upplever "gamla" tider

...då man blev väckt runt 8.00 varje dag (vardag och helg), J min rumskamrat i den sista månaden på sjukhuset lyckades låtsas sova så de tog mig först som låg vid dörren....inte snällt! =)

Första gången på bvc gick bra, lille killen har gått upp 310 gram på 1 vecka! å nu är han 3,5kg tung! 1 vecka till han eg skulle vara beräknad så han skulle kanske vägt runt 3,7kg, vem vet?
När vi hade vägt honom gallskrek han av hunger - det tyckte bvc sjuksköterskan var bra =) haha så det var bara till att amma i väntrummet innan vi gick hem!

BVC

Idag blir första mötet på bvc! Spännande!

Melvin på neo

Dag två på neo koppla de bort cpap:en och lille prinsen klara av att andas helt själv utan några bekymmer. Skönt! De andas iofs själv i cpap men får då hjälp med att hålla uppe trycket i lungorna om jag har förstått det hela rätt.

Jag kämpade på BB för att tillfriskna så fort som möjligt och vid 10-11 tiden kom jag inrullandes till neo med rolls roysen! (rullstolen). Jag fick ha honom hos mig i en säng bredvid hans säng som de dessutom hade bytat till en vattensäng. Under dagen fick jag även pumpa för första gången, som jag sen skulle fortsätta med var 3e timma....Alex byta första bajsblöjan och sedan senare på dagen/kvällen kom nyblivna mormor på besök och lite senare kom även lillprinsens farmor och farfar. Vid 10 tiden på kvällen tror jag att det var, sa jag godnatt å åkte å sov på BB och Alex åkte hem för att sova.

Dag 3 på neo blev vi flyttade till familjerum (eget rum) där vi skulle ta hand om Melvin själva, nästintill. Där skulle vi bo den närmsta tiden - tills andningsprotokollet var godkänt och Melvin kunde äte 10ml eller mer från mitt bröst vid två tillfällen. Andningsprotokollet klara han av direkt, 5 dagar utan bekymmer och man är godkänd =). Maten tog lite längre tid, inte lätt när man är liten och ska klara av att suga så mycket. Det hjälpte ju inte heller att lillen fick gulsot och blev trött så han fick sola i ca 1½ dygn. Men helt plötsligt gick det fort! en dag hade han ätit 8ml på fm, på eftermiddan tog han hela 20ml! å även nästa gång lyckades han med det! Så efter en vecka på neo kom vi hem, med hemsjukvård.

Mer om tiden hemma kommer senare =)

Öppen för allmänheten igen...

..för att jag inte kan bestämma mig!


Nu är Melvin 4 veckor gammal, gud vad tiden går fort!

Lite vad som hände efter...
Melvin hamnade direkt på neonatal efter att han föddes (efter att han fått hjälp av neo-personal i direkt anslutning till op), där fick han hjälp med andningen med Cpap och han fick även en sond så att han kunde bli sondmatad. Han fick ligga i öppen kuvös som det kallas. Alex var med hela tiden - jag själv var fast på operationsbordet och sedan på "uppvak" (konstigt att vara på uppvak när man var vaken - dock var det ganska skönt att vila sig där...) så jag visste inte hur det gick för den lille prinsen. Som tur var var det inte många som låg på uppvaket så Alex fick lov att komma och hälsa på mig där och berätta hur det gick där nere så jag inte oroa mig. Det var skönt!

Efter uppvaket körde de ner mig till honom och jag fick hålla den lille prinsen! Det var helt underbart! Vid operationen visa de bara snabbt upp honom innan de tog honom till "barnbordet".
Jag var ganska mör efter snittet - man är inte speciellt stor när man har så ont...så jag låg på bb den natten och hade ont och lillprinsen låg på neo. Alex sov hemma, bestämde att det var lika bra - jag var väl omhändertagen på bb och lillen på neo så det fanns ingen anledning till att sova på sjukhuset för hans del.

Fortsättning följer! Nu skriker lillprinsen!

Det blir aldrig som man tänkt sig!

Men det behöver inte betyda att det är något negativt...

Dagen D var beräknad till den 1 november då det var inbokat ett kejsarsnitt för mig. Nedräkningen pågick för fullt, när jag veckan innan började känna av vissa sammandragningar på natten. Sammandragningar har jag haft innan med så jag tänkte att de försvinner säkert. Men efter att det kommit ganska många i följd ringde jag på "klockan" så att barnmorskan fick reda på det.

Efter att ha lidit hela natten och fått 4 stycken Bricanylsprutor (som ska försöka stoppa det) blev det till slut kejsarsnitt vid lunchtid.

En liten Melvin kom till världen 2565g och 49 lång.