Nedräkning!

Snart så är det dags! Helt makalöst! Jag ser slutet i tunneln...ljuset lyser där långt borta...om man nu ska vara filosofisk eller något.

Vi har bestämt oss för att inte berätta när det är dagen D, men vi vet när dagen D är nu....och det ska minsann bli riktigt spännande, nervöst, roligt, känslosamt och allt annat man kan tänka sig.

Födelsedagsfirande

Att ett helt år har gått sedan jag fyllde år sist! Och så mycket som har hänt! Helt otroligt! Hoppas faktiskt på att det inte händer så mycket nästa år...Har hänt lite för mycket detta året!

I Torsdags, på min födelsedag vaknade jag av att tre stycken av personalen sjöng för mig med den fina silverbrickan och flaggan ( som man brukar få på BB för att fira sin lilles ankomst) med smörgåsar och ett glas juice. Sånt uppvaknande brukar man inte få numera så det var riktigt gulligt av dom!

Den största presenten jag fick var att jag fick permis på kvällen men även över natten! För första gången sov jag hemma i min egna säng på 10 veckor! Helt otroligt! Där hemma firades det med middag och tårta med familjen. Fick massor med fina presenter - bland annat en El-tandborste av Alex.

När jag kom tillbaka till sjukhuset (dagis?) morgonen därpå var det tid att fira igen - då hade det exakt gått tio veckor sedan jag kom in. Men nu pågår nedräkning för fullt! För varje dag som går kommer jag närmare målet!

Fortsättning

Tiden efter inläggningen räknades minuter, timmar och dygn. Vi fick reda på att om jag lyckades komma till vecka 22+6 skulle jag få komma till Lund där de tar emot från hela södra regionen för för tidigt födda barn. Jag blev sängliggande och fick endast gå på toaletten. Även sattes antibiotika in för att inte då någon infektion, vilket i vanliga fall fostervattnet skyddar mot.

Jag lyckades komma till 22+6 och fick ambulanstransport till Lund. I Lund fick jag ett eget fint rum där jag fick spendera den närmsta tiden. Läget var stabilt dock var det att ta dag för dag, "magen är den bästa kuvösen" fick vi höra många gånger.

I vecka 26+4 fick jag börja gå och hämta mat själv, veckan efter fick jag min första permis och i vecka 28+0 blev jag flyttat till Kvinnokliniken i Malmö. Läget är fortfarande stabilt och jag har idag kommit till v 31+2. Det är exakt 9 veckor sedan jag blev inlagd och jag ser slutet i tunneln.

Har just nu en underbar rumskamrat som förhoppningsvis kommer ligga här längre än mig! Så här i vår oas har vi lyckats hitta rutin i vardagen med dator, besök, tv, snack och läsning.

Tycker mest synd om Alexander som nu har haft det väldigt körigt med att jobba, vara med mig, handla, tvätta etc. Älskar dig!

v 28+6

(Stina: Haha ja japp var min favorit där rätt länge tills de fick för sig att ändra receptet! Därmed förlora dom en riktig stamkund =) tur att det finns så mycket annat gott godis! Har du vägarna förbi Malmö en dag får du gärna komma in och snacka minnen! Kramiz)

Vaddå komplicerad graviditet?

Jag ska absolut inte klaga...det har verkligen gått över förväntan - trodde aldrig att jag skulle komma såhär långt. Men komplicerad graviditet kan man lätt säga att det har varit!

Under mors dag hade jag kommit till v 12 - det är ju då som man ska lugna ner sin oro. Missfallsrisken minskar och man kan börja njuta mer av sin graviditet. Dock hände det som inte fick hända - jag fick en rejäl blödning. Efter att ha suttit och väntat på gynakuten på UMAS i ungefär 2 timmar fick vi äntligen veta att det var ingen fara. Den lilla krabaten vinka glatt åt oss under ultraljudet och läkaren sa att det kunde vara så att jag blödde pga att moderkakan låg så långt nere.

Under resten av sommaren fick jag strikta regler, och blev sjukskriven. Jag fick inte lyfta och skulle helst ligga ner större delen av tiden och kom på kontroller hos gynekologen på mvc. Det blev ett par vändor till gynakuten där de gång på gång lugna ner oss och sa att det är många som blöder hela sin graviditet och undrade lite till varför jag var sjukskriven, jag kunde ju leva ett normalt liv bara jag inte sprang något maratonlopp eller lyfte för mycket tunga saker....vem ska man lita på?

Jag hade en blodansamling i magen som sipprade ut under denna tid, vid ännu ett besök på gynakuten i v 20+0 då jag var orolig att jag läckte fostervatten konstaterades att blodansamlingen hade försvunnit och att det inte var fostervatten. SKÖNT!

Efter det lugnande beskedet njöt jag av den fortsatta sommaren och längtade att få komma tillbaka till jobbet efter en kontroll som skulle vara den 8 aug. Men den 5 augusti insåg jag att så skulle det minsann inte bli....

Jag vaknade på morgonen och gick på toaletten som vanligt, när jag la mig i sängen igen kändes det som om det var något som inte stämde...gick på toaletten igen. Jag hann inte sätta mig ner innan det kom en liten pöl på golvet. Minns inte om jag ringde sjukhuset först eller om jag väckte alex innan dess. Men i alla fall var vi inne på Prenatal - avdelningen inom 15min.
15minuter senare låg jag sängliggandes i salen och det hade konstaterats att det var fostervatten att pyret låg i säte och att nu var det att ta dag för dag. Chock!

Fortsättning följer

Jobbig tid

Jag har velat fram och tillbaka om jag ska skriva om detta eller inte på min blogg därför har jag bestämt mig för att göra bloggen privat så att inte alla i cyberspace kan ta del av detta, typ. Men det är ju min blogg och här ska jag ju skriva om saker som är bra och saker som är mindre bra. Och detta kan man säga är en mindre bra tid i mitt liv.

Jag ligger just nu inlagd på sjukhuset i Malmö med prematur vattenavgång sedan v 22+2. Nu har jag kommit till 30+5 vilket är otroligt bra. De kallar mig och min rumskamrat för mirakelmammorna! Vårt lilla pyre kommer troligtvis att komma för tidigt, och absolut inte efter 40+0, vilket gör att all oro kring att föda på julafton inte längre finns! (Tänka sig vad man kan oroa sig för...löjligt små saker!). Men varje dag räknas och är ett steg i rätt riktning.

Jag har alltså legat inlagd i 8veckor och 3dagar varav 5 av dessa veckor spenderades på sjukhuset i Lund och jag lääääängtar så tills jag kommer hem helt! Njut av era goda familjemiddagar- sjukhusmat är ingen höjdare!

Skriver mer senare. Nu har ni fått lite mer information i alla fall...

Kram till er alla!