Vaddå komplicerad graviditet?

Jag ska absolut inte klaga...det har verkligen gått över förväntan - trodde aldrig att jag skulle komma såhär långt. Men komplicerad graviditet kan man lätt säga att det har varit!

Under mors dag hade jag kommit till v 12 - det är ju då som man ska lugna ner sin oro. Missfallsrisken minskar och man kan börja njuta mer av sin graviditet. Dock hände det som inte fick hända - jag fick en rejäl blödning. Efter att ha suttit och väntat på gynakuten på UMAS i ungefär 2 timmar fick vi äntligen veta att det var ingen fara. Den lilla krabaten vinka glatt åt oss under ultraljudet och läkaren sa att det kunde vara så att jag blödde pga att moderkakan låg så långt nere.

Under resten av sommaren fick jag strikta regler, och blev sjukskriven. Jag fick inte lyfta och skulle helst ligga ner större delen av tiden och kom på kontroller hos gynekologen på mvc. Det blev ett par vändor till gynakuten där de gång på gång lugna ner oss och sa att det är många som blöder hela sin graviditet och undrade lite till varför jag var sjukskriven, jag kunde ju leva ett normalt liv bara jag inte sprang något maratonlopp eller lyfte för mycket tunga saker....vem ska man lita på?

Jag hade en blodansamling i magen som sipprade ut under denna tid, vid ännu ett besök på gynakuten i v 20+0 då jag var orolig att jag läckte fostervatten konstaterades att blodansamlingen hade försvunnit och att det inte var fostervatten. SKÖNT!

Efter det lugnande beskedet njöt jag av den fortsatta sommaren och längtade att få komma tillbaka till jobbet efter en kontroll som skulle vara den 8 aug. Men den 5 augusti insåg jag att så skulle det minsann inte bli....

Jag vaknade på morgonen och gick på toaletten som vanligt, när jag la mig i sängen igen kändes det som om det var något som inte stämde...gick på toaletten igen. Jag hann inte sätta mig ner innan det kom en liten pöl på golvet. Minns inte om jag ringde sjukhuset först eller om jag väckte alex innan dess. Men i alla fall var vi inne på Prenatal - avdelningen inom 15min.
15minuter senare låg jag sängliggandes i salen och det hade konstaterats att det var fostervatten att pyret låg i säte och att nu var det att ta dag för dag. Chock!

Fortsättning följer