fredag 13 november 2015
fredag 6 november 2015
Förlossningspodden!
Nu har jag fastnat igen, jag erkänner direkt! Från ingenstans fick jag för mig att lyssna på pods, Jag har insett nu hur bra det är! Herregud! En ny värld har öppnat sig! Jag menar, se på en serie/ film på tv:n är ganska svårt med en ettåring hemma som inte har den viljan. Men att lyssna samtidigt som man promenerar, diskar, lagar mat är ju hur bra som helst!
Jag har fastnat för Förlossningspodden, rent ärligt hade jag velat vara med där också. Kanske knäppt men sant. Tyvärr måste man ta sig till utanför huvudstaden då och just nu passar inte det in i det liv vi lever för tillfället. Det räcker med att en förälder är borta lite då och då.
Jag rekommenderar att lyssna på den i alla fall! Och rekommendera mig gärna för andra pods som är intressanta och roliga :-)
Jag har fastnat för Förlossningspodden, rent ärligt hade jag velat vara med där också. Kanske knäppt men sant. Tyvärr måste man ta sig till utanför huvudstaden då och just nu passar inte det in i det liv vi lever för tillfället. Det räcker med att en förälder är borta lite då och då.
Jag rekommenderar att lyssna på den i alla fall! Och rekommendera mig gärna för andra pods som är intressanta och roliga :-)
En liten förlossningsberättelse, del 1
Tänkte föra er tillbaka till oktober månad 2014 då en liten prins till världen! Det var inte helt oväntat, tänkte skriva en liten berättelse kring hans ankomst till världen. Bättre sent än aldrig!
Melvin fyllde tre år den 25:e förra året. Jag kände mig stor som ett hus, vi var på tekniska muséet och firade honom lite extra med att göra något vi inte brukar göra. Där var hur mycket folk som helst då det var modellflygplansmässa som vi inte hade kollat upp, men vi fick plats vi med. Dock börja jag ha småkänningar i magen, sa till och med till A att jag tror det närmar sig. Jag satte mig ner så ofta jag kunde för att vila på alla lediga platser jag hitta. A fick springa omkring med Melvin bland bilar, uppfinningar och allt möjligt.
På söndagen hade vi fullt ös hela dagen med barnkalas och alla förberedelser kring det att jag hade inte så mycket tid till att fundera över att det kändes annorlunda, sparkarna kom neråt och mot ryggen och inte uppåt längre och huvudet kändes i sidan. Jag berätta min oro för A som trodde att jag nojade mig som vanligt. Hypokondriker som jag är...Jag hade ju misstänkt detta tidigare i graviditeten men haft fel för mig! Försökte slå bort tankarna på det för jag hade en tid på MVC på tisdagen som skulle konstatera antingen det ena eller det andra. Det som också ska sägas är att jag väldigt, väldigt gärna ville föda vaginalt. M kom ju med snitt och där var det inget val på något annat vis så jag ville ta revansch på det. Som att det är en tävling för en själv...konstigt men sant.
Tisdagen den 28:e kom, jag gick till barnmorskan som konstatera det jag redan visste. Bebis låg fel. Hon ringde till förlossningen som inte hade tid för vändning förrän på torsdagen. Både bra och dåligt, bra för att jag hann förbereda mig mer och vart M skulle ta vägen om plutten kom ut då. Dåligt ifall jag fick värkar innan, och att det kanske skulle bli svårare att vända honom ju mer han växte i magen. Samtidigt mena barnmorskan att om han hade kunnat vända sig såhär sent så är det kanske bra att vända tills det blir svårare för honom att vända tillbaka.
Melvin fyllde tre år den 25:e förra året. Jag kände mig stor som ett hus, vi var på tekniska muséet och firade honom lite extra med att göra något vi inte brukar göra. Där var hur mycket folk som helst då det var modellflygplansmässa som vi inte hade kollat upp, men vi fick plats vi med. Dock börja jag ha småkänningar i magen, sa till och med till A att jag tror det närmar sig. Jag satte mig ner så ofta jag kunde för att vila på alla lediga platser jag hitta. A fick springa omkring med Melvin bland bilar, uppfinningar och allt möjligt.
På söndagen hade vi fullt ös hela dagen med barnkalas och alla förberedelser kring det att jag hade inte så mycket tid till att fundera över att det kändes annorlunda, sparkarna kom neråt och mot ryggen och inte uppåt längre och huvudet kändes i sidan. Jag berätta min oro för A som trodde att jag nojade mig som vanligt. Hypokondriker som jag är...Jag hade ju misstänkt detta tidigare i graviditeten men haft fel för mig! Försökte slå bort tankarna på det för jag hade en tid på MVC på tisdagen som skulle konstatera antingen det ena eller det andra. Det som också ska sägas är att jag väldigt, väldigt gärna ville föda vaginalt. M kom ju med snitt och där var det inget val på något annat vis så jag ville ta revansch på det. Som att det är en tävling för en själv...konstigt men sant.
Tisdagen den 28:e kom, jag gick till barnmorskan som konstatera det jag redan visste. Bebis låg fel. Hon ringde till förlossningen som inte hade tid för vändning förrän på torsdagen. Både bra och dåligt, bra för att jag hann förbereda mig mer och vart M skulle ta vägen om plutten kom ut då. Dåligt ifall jag fick värkar innan, och att det kanske skulle bli svårare att vända honom ju mer han växte i magen. Samtidigt mena barnmorskan att om han hade kunnat vända sig såhär sent så är det kanske bra att vända tills det blir svårare för honom att vända tillbaka.
Fram tills torsdagen vila jag så mycket jag kunde, förberedde det sista med BB- väskan. Vi fixa jour-barnvakt till M som var på stand-by under torsdagen. Nu kunde torsdagen få komma! Fortsättning följer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)