Det är mörkt, jag tar på mig ytterkläderna och gör mig redo för att ge mig iväg. Hur många grader är det idag? Kan man cykla? Bäst att kolla. 1,2 grader varmt. Det var ju mer än väntat… kommer utanför dörren och låser. Tycker på knappen till hissen, fan! Cykelhjälmen! Aja jag har inte tid att ta den nu….
Väl ute tar jag fram min fina blå cykel som stått inne hela vintern. Men idag behöver jag den, inte just nu men när jag ska till högskolan efter jobb. Att gå från jobb till högskolan tar mer än en kvart…och jag har endast en kvart på mig. Ännu mindre ifall någon förälder är försenad.
Jag börjar cykla, ah! Skönt att cykla igen efter allt snöande! Barmark, underbart. En äldre man går med sin hund. En kvinna går med sin son och en barnvagn. Aja jag hinner förbi allihopa – schwiss! Pang! Inte huvudet inte huvudet!
”Hur gick det?” säger en mansröst. Jag ligger på marken, försöker resa mig upp..”Ska jag hjälpa dig?” frågar mannen, jag får hjälp upp. Aj min kind! Blöder det? Och känner med händerna på kinden ”Det syns inget blod” säger mannen. Kvinnan med barnvagnen kommer: ”Hur gick det? Min son trilla också innan” Kvinnan hjälper mig med cykeln , jag svamlar något tack och går iväg med cykeln och har ont ont ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar