Torsdagen kom, jag lämna Melvin på förskolan klockan 9.00. Egentligen brukade han börja redan klockan 7.30 för då lämna A honom, men eftersom han skulle vara där längre än vanligt tänkte vi att det var skönare för honom att vara där lite senare. Jag var så spänd över vad som skulle hända under dagen och klart märkte M det och förskolepersonalen fick dra honom från mina armar gråtandes efter mig. Kändes lite som det var sista gången som det var "vi". Snart skulle ju en liten till liten människa komma och ta plats i rummet.
Jag åkte i alla fall hem och vila. Jag surfa på mobilen och hittade på IKEA vår blivande klädmajor som varit slut i lager i typ ett halvår. Funderade lite på att köra dit och handla men tänkte ändå att det kan vara bra att vila nu istället. Så klädmajoren fick vänta.
A kom hem vid lunch och vi åkte in till KK. Vi var där kanske 15 minuter tidigare så vi fick sitta och vänta en stund. Till slut gick vi och ringde på där på förlossningen och en rar barnmorska kom och öppna. Hon visa in oss i ett dagrum först medan hon tog våra papper. Kändes så tyst och lugnt just där.
Vi fick komma in i ett förlossningsrum och hängde av oss ytterkläderna. Om jag nu minns rätt så kände barnmorskan efter hur han låg. Det kunde ju varit så att han vänt sig rätt igen, men icke. Prinsen ville ha huvudet i sidan å benen ner. Jag fick ligga med ctg i 40 minuter och sedan sattes även nål som inte gick så lätt. Sedan fick vi vänta på läkaren en stund.
Läkaren kom och kände först på magen och undersökte sedan hur öppen jag var. 1,5 cm. Hon frågade om det kanske var så att vi ville bli igångsatta efter vändningen i och med att jag var i v 38+5. Det ville vi gärna. Hon mena på att det kunde ta hela natten så om vi ville, kunde vi ju komma in dagen efter också så vi fick vila. Men eftersom vi redan hade fixat barnvakt och vi var ganska redo mentalt så kände vi att det var väl lika bra att köra på. Rent mentalt tänkte jag fortfarande att varför planerna detta nu? Vändningen kommer ju misslyckas (50% av alla vändningar misslyckas hade jag läst...), det blir säkert ett akut snitt eller planerat snitt i slutändan. Jag kände ändå att det var bra att de ville sätta igång mig. För scenariot att gå och oroa sig efter en lyckad vändning kändes inte helt bra...
Ultraljudsmaskinen kom in och läkaren kollade länge, länge på skärmen. Till slut var det dags och då låg jag ner, fick bricanyl och skulle säga till när den verka, så fort jag sa att jag kände hjärtat rusa började läkaren trycka å dra i magen. När plutten låg rätt så satte de upp sängen i sittläge väldigt snabbt och jag kände allt blod försvinna från huvudet. Barnmorskan märkte snabbt att jag inte mådde bra och de ville ha ett blodtryck på mig. Läkarstudenten som var med hittade inte knappen till den och de böka runder lite innan de fick rätt på allt. De kom fram till att jag behövde ett dropp i och med att jag endast ätit en pyttefrukost innan 8.00 (ifall det blir snitt...). Så jag fick dropp och de satte på ctg:n igen.
Alex ringde vår barnvakt, alias Melvins gudmor som fick inom KK för att hämta bilnyckeln så att hon kunde hämta Melvin på förskolan. A ringde även och boka service på bilen, tror jag!? Alltid lika bra att fixa allt sånt i förlossningsrummet, haha.
Fortsättning följer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar